ÖPPET HUS för vänner och allmänheten. Preliminärt 6 februari 2010 15:00-17:00. Samtidigt inviger vi de nyrenoverade lokalerna.

Kom ner, ta en fika, och få en introduktion till det fantastiska kampsystemet Ving Tchun Kung Fu. Alla är välkomna!

Ving Tchun är ett klassiskt kinesiskt stridssystem som lärs ut på det traditionella sättet - steg för steg för att bygga grunden med stance, formträning, avslappning, fotarbete, koordinationsdrillar följt av s.k. chisau och tillämpningar. På de mer avancerade stadierna lär man sig den tredje formen Biu-Tze, och sedan Wooden Dummy.

Systemet som består av ett fåtal grundrörelser och reaktioner är genialiskt enkelt men tar en livstid att bemästra.

För att upprätthålla hög kvalitet på elevernas utbildning och för att ge största möjliga behållning sker studierna i relativt små grupper om ca 10-15 personer.

Uppsala Dynamic Ving Tchun är medlem i Svenska Budo- och kampsportsförbundet. Klubbens medlemmar försäkrade under träning genom förbundets gemensamma olycksfallsförsäkring.

Det bästa sättet att få veta mer är helt enkelt att komma ner och prova. Ett gratis undervisningstillfälle erbjuds. Kontakta gärna oss på Uppsala Dynamic Ving Tchun om ni vill komma ner.

Organisationens chefsinstruktör är Dai-Sifu Patrik Gavelin som driver huvudskolan i Stockholm tillsammans med Sifu Simon Zeeck.

Här kommer ett litet klipp:

http://www.youtube.com/watch?v=BMU_ltrDMBQ

Ving Tchun är ett stridssystem som utvecklades i södra Kina för mer än 250 år sedan. Fram till 1950-talet var systemet hemligt för allmänheten och tränades bara i slutna sällskap i Kina.

Chisau är en unik träningsform som genom kontakt tränar upp reflexmässiga reaktioner hos utövarna. Genom denna övning är det möjligt att lära sig känna motståndarens intentioner intuitivt och reflexmässigt utföra korrekt försvar och motattack. Det är denna reflexbaserade träning som utmärker Ving Tchun och gör erfarna utövare av kampkonsten så extremt snabba vid närkamp.

Chisau brukar ofta översättas med ”sticky hands” därför att det ser ut som att armarna hos två utövare av denna övning är som klistrade vid varandra. Man kan därför lätt få uppfattningen att chisau uteslutande är en övning för armarna, men Chisau är så mycket mer.

För att kunna förklara vad Chisau går ut på kan det vara fördelaktigt att börja med att förklara några grundläggande begrepp inom Ving Tchun:

- Ving Tchuns grundställningen

- Den vertikala mittlinjen

- Centrallinjen

- Ving Tchuns grundmotton

Grundställningen
I Ving Tchun heter grundställningen IRAS (Internally Rotated Adduction Stance), Hoi-ma, eller Yee-Gee-Kim-Yeung-Ma. Grundställningen är vår bas - grunden till allt vi gör. Här sätter vi upp vår kropp (enligt en rad med motton) på så vis att vi skapar en stark, men ändå flexibel bas för vårt ständiga framåttryck, och som samtidigt gör det möjligt att leda ner kraft i marken. Det är bland annat viktigt att bibehålla en upprätt hållning och att skapa balans genom den så kallade knä-länken som erhålls genom ett konstant tryck mellan knäna. Grundställningen ger en Eiffeltornsliknande struktur som innebär att man kan upprätthålla en ganska hög ställning (jämfört med de mycket låga hästställningar som återfinns i många kinesiska och japanska kampkonster) som ändå är stark och stabil. Tanken är att få en så stark och flexibel struktur som möjligt med användande av så lite energi som möjligt.

Den vertikala mittlinjen
Den vertikala mittlinjen är en linje som går i mitten av kroppen från topp till tå, och längs denna vertikala linje ligger de flesta för att inte säga alla vitala mål som man vill attackera hos motståndaren. Här ligger bland annat ögon, näsa, haka, hals, solar plexus, lever, och underliv. Samtidigt vill man förstås skydda sin egen vertikala mittlinje från motståndarens attacker.

Centrallinjen
Teorin om centrallinjen är fundamental inom Ving Tchun och anger väsentligen att två föremål (dina och motståndarens armar) inte kan uppta samma utrymme (centrallinjen) utan att kollidera. Centrallinjen definieras ofta som den kortaste vägen mellan dig och din motståndare. För att förstå varifrån denna linje utgår på kroppen kan man dela upp kroppen från huvudet till strax nedanför underlivet i två väsentligen lika stora delar med hjälp av en horisontell linje som löper ungefär vid solar plexus. Genom att placera armarna med den ena framför den andra (wu-sao, man-sao) längs centrallinjen utgående från solar plexus har man i teorin optimala förutsättningar för att skydda sig från motståndarens attacker, och samtidigt själv attackera motståndarens vitala delar. En motsvarande centrallinje för benen löper mellan motståndarna i knähöjd.

Ving Tchuns grundmotton
Man brukar ofta höra att i Ving Tchun jagar man aldrig motståndarens armar, utan man jagar motståndarens centrum. När man då å ena sidan ser till översättningen av chisau som ”sticky hands” och sen hör att man inte söker efter motståndarens händer utan snarare söker efter motståndarens centrum kan detta te sig som en motsägelse. Hur kan man klistra sig fast vid motståndarens armar om man inte hela tiden jagar armarna? Eller är det så att man egentligen inte vill klistra sig fast vid motståndarens armar trots allt? Svaret på dessa frågor får man söka i Ving Tchuns grundmotton:

- When the way is free, thrust straight forward.

- Stay with what comes.

- If it retreats follow through.


Attack är bästa försvar. Därför attackerar man motståndaren längs centrallinjen. Så länge man inte möter på motstånd så attackerar man bara rakt fram i centrallinjen för att träffa något av de vitala målen. Genom att hålla armbågarna nära centrallinjen skyddar man sig själv samtidigt som man har armarna i position för att kunna attackera motståndaren.

Om du möter motstånd längs centrallinjen så bibehåller du kontakten med motståndarens armar för att förhindra att han slår igenom mot ditt eget centrum. Samtidigt upprätthåller du ett fortsatt framåttryck mot motståndarens centrum för att kunna attackera så fort en lucka uppstår och vägen längs centrallinjen blir fri igen. I själva verket är det ett fjäderliknande framåttryck som ger upphov till ”klistret”. Så länge som både har tryck mot varandras centrum klistrar sig armarna fast vid varandra, men så fort någon avviker från centrallinjen blir vägen åter fri och man attackerar automatiskt och omedelbart mot motståndarens centrum. Framåttrycket är basen till allt kan man säga, och för att kunna ge tryck framåt hela tiden måste man vara väl rotad i marken genom en balanserad grundställning. Framåttrycket kan liknas vid en fjäder eller en trädgren som kan böjas men som alltid fjädrar tillbaka. Man bör dock betona att det fjäderliknande framåttrycket kanske främst är till för att känna av motståndarens intentioner.

Det är vid kontakt som Chisau kan uppstå. Genom kontakten kan man känna vad motståndaren gör och mer eller mindre automatiskt reagera utifrån den erfarenhet man har skaffat sig genom sin Chisau-träning. Man brukar säga att man ”loggar på” eller ”slår på autopiloten” när man får kontakt med motståndarens armar. För att kunna skada dig så måste motståndaren få fysisk kontakt med dig, och kontakt slår ju på autopiloten – perfekt! När man är sticky så ska inte motståndaren kunna glida på din arm, och alltså kan han inte heller träffa dig.

Tanken är inte att använda kraft mot kraft utan att helt enkelt hålla framåtrycket för att klistra vid motståndaren och attackera när vägen blir fri eller när motståndaren retirerar. Man försöker hantera motståndarens kraft genom att avleda och utnyttja kraften. I första hand kan man låta armarna avleda kraften, t.ex. genom att använda någon av de fyra grundläggande rörelserna som kallas Bong Sao, Tan Sao, Jum Sao eller Kau Sao. Dessa grundrörelser eller reaktioner ska leda bort kraften från ditt eget centrum och samtidigt ge dig möjlighet att med bibehållen balans kunna avge en motattack samtidigt som du försvarar dig. Om den inkommande kraften ändå är för stor så ska det återstående trycket resultera i en kroppsvridning, den s.k. övertrycksventilen, som leder bort kraften. Sijo Leung Ting skriver bland annat: - ”Don’t be wallpushers. Push yourself away from the wall”.

När man tappar kontakten kan man på sätt och vis säga att man är ”blind” eftersom man inte längre kan känna av motståndaren och hantera hans attacker. Men genom att följa det grundläggande mottot ”When the way is free, thrust straight forward” så attackerar man bara rakt fram mot hans centrum så fort man ”tappar kontakten” eller ”när vägen blir fri”. Då kommer man antigen träffa motståndarens centrum eller återfå kontakten med hans armar. Kontakten är i och för sig inget självändamål, utan snarare ett medel för att hitta till motståndarens centrum samtidigt som man själv är skyddad. I Ving Tchun jagar man inte armarna utan snarare motståndarens centrum.

Chisau som övning
I Ving Tchun har man skapat ett antal grundläggande övningar genom vilka man steg för steg kan lära sig och implantera reflexmässiga reaktioner med medföljande fotarbete baserat på Ving Tchuns grundläggande motton. Olika mästare har olika sätt att lära ut detta på, och har också olika exempel på övningar för att lära sig Chisau. Den mest grundläggande drillen kallas Dan Chisau som är en enhandsövning. I detta läge har man lärt sig de grundläggande rörelserna från den första formen, Siu Nim Tao, samt det enklaste och mest grundläggande fotarbetet och fått en första förståelse av Ving Tchuns motton och koncept som centralinjen. Därefter följer Poon Sau då man använder båda armarna. Man står vända mot varandra i grundställningen IRAS. Den ena parten håller fram en Tan Sao som kontrolleras av den andra partens Fook Sao. På andra sidan håller den första parten fram en Fook Sao som möts av den andra partens Bong Sao. Från denna utgångsposition börjar man sedan att ”rulla”, en process som egentligen uppstår genom kontinuerliga och omväxlande attacker och försvar genom Bong Sao, Tan Sao och Fook Sao. Dessa grundrörelser (Bong Sao, Tan Sao och Fook Sao) kallas ibland för “the seeds of Ving Tchun” eftersom de binder ihop olika rörelser och tekniker och underlättar följsamma och naturliga reaktioner. Man ska hela tiden upprätthålla ett framåttryck mot motståndarens centrum. Utifrån denna grundövning kan man sedan lägga in ytterligare attacker och rörelser som leder till reaktioner såsom Jum Sao och Kau Sao. Man försöker hela tiden attackera den andres centrum och man kan säga att man krigar om kontrollen över centrallinjen.

Med tiden, allteftersom känsligheten hos utövarna förbättras, sätter sig reaktionerna i det s.k. neuro-muskulära systemet eller muskelminnet. Reaktionerna blir på så sätt mer eller mindre “automatiska” och reflexmässiga – därav begreppet Ving Tchuns autopilot. En vanlig liknelse i detta sammanhang är också vattendammen där vattnet har ett naturligt tryck mot dammens fördämningar. Så snart ett hål uppstår i fördämningen så tränger vattnet igenom omedelbart av vattnets kraft i dammen.

Man kan inte lära sig Chisau från en bok eftersom Chisau handlar om kraft, energi och känslighet. Det är ”intuitiv” kunskap som måste förvärvas genom träning och åter träning - enda sättet är många timmars träning och övning. I detta sammanhang är principen ”less is more” viktig. För att få så hög grad av repetition som möjligt är det viktigt att man inte springer vilse i alla enskilda drillar och övningar genom vilka Chisau lärs ut, utan hela tiden i varje enskild övning förstår och nöter in grundprinciperna bakom övningen.

Under träningen är det viktigt att man hjälper sin träningspartner och vice versa. Bland annat är det viktigt att man faktiskt utnyttjar misstag och attackerar vid öppningar, annars riskerar man att göra sin partner och sig själv en björntjänst. Om man inte attackerar när man kan (när vägen är fri) så går man ju emot VT:s grundläggande principer, och tränar in felaktiga reaktioner. Chisau ska inte förväxlas med ”fighting” eller ”sparring”, även om en del sessioner kan kännas som Ragnarök. En del brukar snarare likna det vid att gå in på ”labbet” för att träna upp de reflexmässiga reaktionerna. Man kan med fördel träna ganska ”avslappnat och mjukt”, men det är viktigt att man växlar både i kraft och intensitet så att man ibland tränar mjukt och ibland tränar hårdare, på samma sätt som det är viktigt att träna med olika personer. Man kan också likna Chisau vid en konversation. Om man är för spänd kan man inte ”höra” (känna) vad den andra personen säger (gör), eftersom spänningen i de egna armarna helt dränker den andra personens röst. Man visar också sin hand helt öppet, vilket ju bevisligen inte är nåt bra sätt att vinna i kortspel. För mycket muskulär kontraktion leder ofta till att man blir långsam och tappar flexibilitet och förmåga till snabb anpassning. Armar med lättare fjädertryck däremot är oftast svårare för motståndaren att känna av, och de är också mer kontaktkänsliga så att de snabbt kan anpassa sig efter motståndaren (enligt mottot ”change according to the changes of the enemy”).

Även om Chisau kan och ska vara roligt så får man inte förväxla det med någon ”lek” som man kan man träna isolerat från verkligt sammanhang med verkliga attacker. Man får inte glömma att Chisau faktiskt är en av grundpelarna i ett stridssystem med månghundraåriga traditioner. Jag föredrar att hålla träningen enkel där man håller sitt framåttryck och försöker utnyttja varje öppning så snart den uppkommer genom att reagera enligt VT:s grundprinciper. Detta blir ett ganska kompromisslös träningssätt utan nonsens som ganska direkt kan relateras till ett realistiskt sammanhang där man vill avsluta fighten så fort som möjligt.

I Chisau lär man sig vidare att arbeta med kroppen som en enhet och man pratar ibland om ”kraft från hela kroppen” där man kan koordinera flera rörelser och muskelgrupper till ett förenat kraftuttryck. Bland annat nämns ”elbow power” som ett viktigt begrepp. Armbågen är ju bara en led och kan i sig inte skapa någon kraft. Kraften skapas däremot genom samordning av flera leder och muskelgrupper som förutom benen, knäna och höften involverar musklerna i ryggen (ner), bröstet (in), axlarna och armarna (fram), till exempel som den tränas i 3: e delen av Siu Nim Tao. Man lär sig också att dra fördel av svagheter i motståndarens struktur och framåttryck. Chisau lär också utövaren hur man mer eller mindre aktivt kan bryta motståndarens struktur och tryck så att motståndaren reagerar med ett olämpligt tryck som man sedan automatiskt kan utnyttja till sin fördel. Chisau tränar upp en rad egenskaper och färdigheter som är användbara i en fight såsom balans, snabbhet, kontaktkänslighet, samtidig attack och försvar, förmågan att känna lugn i närstrid, samt förmågan till avslappning följt av omedelbar explosivitet.

Chisau gör det möjligt att frigöra sig från förutbestämda kombinationer mot givna typer av attacker, och levandegör på så vis hela systemet. Många tror att chisau är en uppsättning situationsbaserade ”trick” med snabba armrörelser, och det är lätt att glömma bort de få och mycket enkla grundprinciper som ligger till grund för chisau och egentligen hela systemet. Chisau manifesterar på sätt och vis de viktigaste principerna och koncepten i hela systemet och brukar därför ofta kallas Ving Tchun själ.